Blog Image

Emelie Thörnberg

Eller?

Så här är det... Posted on 2013-12-21 02:57:36

”So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nailvarnish, Arkansas, shimmy-shammy featherboah

Crackpot, haircut, dye your hair in glowing red and blue”

De flesta tycker att jag är mogen för min ålder. De brukar säga att jag är klok och förståndig. Att det är imponerande att jag aldrig fallit för frestelsen att agera som andra tonåringar. För jag har inte varit som andra tonåringar! Och visst är det en bra sak såhär i efterhand kanske. Men anledningen till att jag aldrig blev som dem var ju att jag var för sjuk.Jag var sjuk. Och jag skämdes så otroligt över det, så jag tror fortfarande inte att särskilt många vet hur sjuk jag faktiskt var.

Jag är äldre nu. Mognare. Jag inser fördelarna med att jag var som jag var. Jag är tacksam för allt det lärt mig. Det har gjort mig förståndigare!
Jag är väl medveten om mina val och dess konsekvenser. Även om dessa ibland gör mig galen.

Jag färgade håret grönt. Det var inte direkt på mitt initiativ. Inte min idé över huvud taget egentligen. Snarare ett ”jag tror inte du vågar!”, något som givetvis måste motbevisas. Så här sitter jag nu, med grönt hår. Samma människa som satt här och var förståndig med brunt hår för en vecka sen. Men plötsligt är jag inte så mogen längre. Plötsligt är jag för ung, för utflippad, för mycket som mina vänner. Som att färgen plockat bort ett par hjärnceller. Men jag sitter här idag, med precis samma tankar som mitt brunhåriga jag för en vecka sedan. Som plötsligt inte räknas längre. För med hårfärgen verkar jag ha bytt personlighet också. Blivit ett par år yngre och lite dummare. För med grön hårfärg kan man väl inte vara riktigt mogen? Eller?



Det är dax nu

Så här är det... Posted on 2013-11-27 17:21:55

Nu ska jag göra förändringar i mitt liv!

Jag har bestämt att jag måste lära mig att sluta vrida mig
ut och in för att uppfylla alla andras krav, förväntningar och förhoppningar.
Jag skjuter bara mina egna åt sidan hela tiden, och det gör mig tokig! Jag vet
ju vad jag vill, och jag KAN ta mig dit. Men människor i min omgivning hindrar
mig hela tiden genom att inte tro på mig, och försöka få mig att välja en annan
väg.

Jag kommer troligen göra många besvikna och ledsna och arga!
och det kommer vara skittufft!! Men jag har redan försökt vara allt det de vill
ha av mig, och det går inte. Jag ÄR inte tillräcklig ändå. Det räcker nu!

Jag ska ta mig ur deras jävla glasburk med bilden om hur
livet ska vara! Jag tänker ställa mig på locket och skrika att de har FEL!

Det är inte såhär livet ska vara. Det är inte den här jag
är.

Jag tänker ställa mig mitt i strömmen och säga STOPP-vänd
om. Det här är inte livet. Det här är en jävla teckning! En bild som samhället
har målat upp om hur vi ska leva vårt liv. Som de där mattorna med vägar och
ett litet samhälle på som man lekte på när man var barn. Vi kör runt i deras
jävla mönster när det finns ett helt hus utanför kanten. Vad tusan sysslar vi
med?

SLUTA!

Sluta följ dessa jävla normer och stigar som andra redan har
trampat upp. Det finns redan folk i slutet av de stigarna. Vi behövs inte där!
Vi behöver hitta andra platser. Nya stigar som tar oss på VÅR resa.

Jag tänker inte smyga runt i mina föräldrars och vänners
fotspår. Där är bara upptrampat och sunkigt och smutsigt! Allt som fanns att
hämta där har de ju redan tagit för sig av. Så vad ska jag göra där?

Jag har fått nog. Jag är så fruktansvärt trött på att höra
röster av människor som sägs stå mig nära sitta bakom mina öron och viska om
att jag inte kan, att jag inte är bra nog, att det inte finns någon mening med
att försöka, att jag kommer misslyckas, när jag hela tiden, med hela mitt
hjärta vet att de har fel!

Det är klart att jag kommer gå vilse ibland, och hamna i
massor av återvändsgränder! Men då får jag prova en ny stig. Att fortsätta
längs en gammal kommer aldrig ta mig dit jag vill!

De här människorna måste ut ur mitt liv! Antingen måste de
ändra sin attityd till mig och mina tankar, eller så kan jag inte fortsätta
värdesätta deras åsikter och närvaro. För det har dragit ner mig så otroligt
mycket under alla dessa år som jag borde utnyttjat till att komma ännu närmre
det jag vill!

Jag har inte tid att köra med handbromsen nere längre! Jag
har fått så många tecken på att det är tid, och ändå vågar jag inte sätta fart.

Nu är det min tur! Och jag tänker ta den turen och
göra allt jag någonsin kan av den!



Ingen som vet

Så här är det... Posted on 2012-02-16 21:52:37

Hej.

Idag ska jag lära er något som ni egentligen redan vet, men som man gärna glömmer bort med tiden.

Jag vill påminna er om att ingen känner er bättre än ni själva.
Det finns så många vänner, och även så kallade ”experter” som i välvilja talar om för oss vad som är fel och vad vi borde göra åt det.

Det kan även vara tvärt om, ni säger vad som är fel och de försöker övertyga dig om att det inte är så.

Lyssna inte på dem!

Bara ni själva vet hur det känns och varför (för någonstans vet man det, man kan bara inte hitta det)
Och Bara ni kan veta hur ni bäst löser det.

Ta råd från så många ni kan. Men låt aldrig någon säga vad som är rätt och fel om dig.

Ingen vet förutom du!



Föräldrar…

Så här är det... Posted on 2012-02-06 00:09:58

Ibland är de världens bästa, och ibland hatar vi dem. Känsligt ämne för en del, det händer till och med att man kan tycka det är lite pinsamt att ha en bra kontakt med sina föräldrar. Som om det skulle vara lite coolt att tjaffsa emot och vara ”olydig”.

Själv önskar jag att jag alltid kunde vara mina föräldrar till lags. Allt de har gjort för mig vill jag ge tillbaka genom att vara en bra dotter. Det är ingen lätt uppgift, men samtidigt så är det ganska enkelt. Jag är mig själv bara, för det är ju så föräldrarna vill ha en, precis som den man är. (och det vet jag, för jag är också en mamma, till min lilla häst!)

Jag har haft turen att få två (eller rättare sagt fyra) super föräldrar vilket jag såklart är väldigt tacksam över!

Men jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är så att i föräldrarnas försök att skydda oss hindrar de oss ibland från att utvecklas till det vi är, och följa det vi brinner för innerst inne.

Låt oss säga att en son hemskt gärna vill raka av sig halva håret, för att stödja sitt favorit band, för att hänga med i trenden bland hans kompisar, för att sticka ut/göra sig hörd, för att visa ett budskap, eller helt enkelt för att han tycker det är snyggt.

Föräldrarna hindrar honom från detta för ”hans egen skull” då de är rädda att han skulle bli vild och farlig om han såg ut som en buse (ser vi ett släng av främlings fientlighet?!) eller att han skulle hamna i ”farliga” kretsar, eller att han inte skulle bli tagen på allvar. Helt normala saker att oroa sig över!

Men de berövar pojken på en åsikt, en liten del av honom som han vill släppa fram. Den biten fick han aldrig utforska, eftersom när han blir 18 flera år senare har fått lära sig att sånt är omoget och rebelliskt. Kanske är det precis den delen av honom som, om den hade trätt i kraft kunde ha förändrat världen. Kanske hade pojken upptäckt en ny värld där han verkligen hörde hemma.

Tonårstiden är den tiden då vi ska hitta oss själva. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi testar så mycket som möjligt, för att kunna bli det bästa vi kan vara. Därför råder jag er alla nuvarande och blivande föräldrar att uppmuntra era barn att våga stå ut, ta för sig och vara annorlunda, och att i minsta möjliga mån hindra dem från sånt de vill prova på. (förutom droger eller annat som kan vara en faktisk fara för deras hälsa såklart!)

Peace!



Vi är alla hjältar!

Så här är det... Posted on 2012-01-19 11:19:44

god förmiddag folket!

Jag blir tokig av alla dessa stackars själar som inte kan se sig själva som individer. Alldeles nyss bläddrade jag igenom en super söt flickas bilddagbok, och under varenda bild stod det något i stil med: ”jag är så ful, jag hatar min kropp, jag hatar hela mig” osv, bara för att höra alla trånande små pojkar förklara hur snygg och het och sexig hon är. När ska vi lära oss att det ända som spelar någon roll är hur vi ser på oss själva?

Vi kan inte bli mättade av andras komplimanger. Det kan bara förstärka vår självbild något, eller kanske bekräfta den lite när vi har kommit fram till vad vi är. Det kan aldrig tala om för oss, eller beskriva vad vi är.

Kära läsare. Förstår ni inte att ni är stjärnor allihop? Varenda en av er, till och med DU är precis lika vacker, värdefull och speciell som vilken supermodel eller royalitet som helst. Vi har alla en betydande roll i vår existens. För en del kan det vara att förändra världen, för andra är det att komma ihåg att släcka lamporna som är livets läxa. Oavsett vilket så har det en mening. Det är viktigt, du är viktig. För utan dig skulle världen vara annorlunda. En hel familj, din familj hade varit något helt annat än vad den är idag. Kanske skulle det vara en bättre familj? tänker du. Men vad skulle vi lära oss av det? Allting vi upplever och gör är värdefullt om inget annat så för vår egen framtid.

Glöm aldrig bort vem du är kära läsare. För vad du än är så är det just det som du måste vara. Det är just det som gör dig viktig, speciell, betydelsefull och älskad.

Hur lite det än märks så är du älskad. Om inget annat så av mig.

Lika
starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,


håller av sitt barn, sitt enda barn,
utveckla en obegränsad omsorg inför alla varelser.
Utveckla denna obegränsade omsorg av kärlek (metta)
inför hela världen, rikta metta uppåt,
nedåt, runtom och överallt, bortom all snålhet,
bortom all rivalitet, bortom allt hat.”

-Buddha



Hej vänner

Så här är det... Posted on 2012-01-14 22:43:23

Jag har inte gjort ett ända inlägg det här året… Skyller på att jag har haft mycket att tänka på.
Jag tänker fortfarande, men jag har inte kommit fram till något värt att dela med sig ännu. Hoppas ni står ut!

En visdom får ni iallafall;

Du själv, lika mycket som vem som helst, förtjänar din kärlek och omtanke!

Njut, kära läsare. Njut av allt ni får lära.



they’re afraid to feel ashamed, to seem strange, to seem insane, to gain weight, to seem gay

Så här är det... Posted on 2011-12-29 18:42:44

Hej Sverige. Idag har jag funderat över ideal.

Inte såna där ideal som man får från underviktiga kändisar, utan mina egna ideal.

Hur vill jag se ut, för att vara nöjd med min kropp? Kan man vara nöjd med sin kropp?

Självklart börjar man med tankar som: ”om jag bara var lite smalare, lite mindre näsa, lite större bröst.” skulle jag vara nöjd!

Men skulle jag verkligen det?

Eller är det så att man aldrig är nöjd, och vad beror i så fall det på?

Är vi så bortskämda att vi inte gläds åt det vi får?

Eller är vi bara så lockade av föreställningen av perfektion?

Sen började jag fundera över Varför jag skulle vilja ändra på mig själv?

Vad skulle det göra för nytta, vad vinner jag på att ha en plattare mage egentligen?

Handlar det om andras uppfattning, eller rent ut av min egen uppfattning om mig själv..?

Nej, jag bryr mig faktiskt inte om vad andra tycker. Jag gör faktiskt inte det!

Men kanske har det att göra med att jag innerst inne har ideal för hur jag vill se ut ändå.

Men varför skulle jag bry mig, för min egen skull om hur jag ser ut?

Antagligen för att man vill kunna se sig i spegeln och faktiskt njuta av synen. Kanske finns det människor som gör det. Men vad skiljer egentligen dem från oss?

Svara på det ni…



.

Så här är det... Posted on 2011-12-15 20:14:06

Vet ni vad?

Jag tror att en del människor hade varit vackrast i världen även om de såg ut som en ut och in vänd quassimodo… Jag tror verkligen det..!

Självklart vet vi alla vem jag huvudsakligen syftar på.

Men det är inte bara de! Jag har turen att känna så otroligt många vackra människor. Människor som är vackra innifrån och ut. Sann skönhet är 1000 000 vackrare än något som ögat kan se <3

Mitt band, och alla vi angelheads är Vackra. Magnifika. Speciella. Starka. Modiga och oändligt empatiska. Vi är ett stort gäng som ställer upp för varandra i vått och torrt, oavsett om vi aldrig har sett varandra. För många av oss har gått igenom liknande situationer. och alla har vi hittat en lösning på vartenda problem vi har…

Tillsammans <3



tänk om

Så här är det... Posted on 2011-11-29 13:50:06

Tänk om man kunde göra allting bra?

Tänk om man kunde förändra världen?

Tänk om man kunde intala människorna, att allting kommer bli bra?

Tänk om man kunde få dem att förstå, att allting har ett värde, precis lika högt som de själva?

Tänk om de kunde känna att det var värt det, att de är värda det?

Tänk om de skulle tro på att det inte är deras fel, att världen inte är bättre utan dem?

Tänk om jag kunde.

Tänka om…



Världen idag…

Så här är det... Posted on 2011-11-13 00:02:14

Rädsla. Skam. Begär.

Visst är det vad världen består av idag!

Vi har ett behov av att hävda oss och passa in, av rädsla för att behöva skämmas.

Människor, som anser sig vara den smartaste djurarten har utvecklat en vrickad föreställning om att vi behöver andras bekräftelse för att vara värda någonting själv.

Utan någon annans samtycke är vi inget! Är man ensam så är man utanför, är man utanför så är man annorlunda,

annorlunda är skrämmande och konstigt!

och där kommer skammen in. Skammen över att inte vara ”normal” att inte smälta in i mängden, att vara egen.

Den är den skammen som vi alla är så fruktansvärt rädda för, även de som anser sig ha gott självförtroende. Vi är rädda för att inte få bekräftelse, att ingen ska tala om för oss att vi har ett värde. För att om ingen gör det så har man inget värde.

Att vara ensam är en skam!

Därför har vi ett sådant oerhört begär efter någon som kan acceptera oss, eller få oss att acceptera oss själva. En partner, ett djur, ett barn. Någonting som får oss att känna att vi behövs. Utan det finns vi inte..!

Vet ni vad jag tror?!


Jag tror att det där är Bullshit!

Det är en sjuk vrickad världsbild vi har fått inpräntat i våra hjärnor, utan att veta om det, många lägger inte ens märke till det. Jag tror att ensam är stark! För det är när vi är ensamma som vi faktiskt har tid att tänka. När man är ensam har man inget behov av att visa upp sig, det är redan försent, man får ett tillfälle att fundera över vad det är som gör alla andra så mycket bättre än en själv. Varför de har vänner, pojkvän, äventyr, och inte jag?

Det är då man inser att de inte har något som inte du eller jag har. De har bara någon som bekräftar att de finns, därför är de accepterade. Utan bekräftelse skulle de, precis som jag klassas som skräp i samhället.

Låter det vettigt? Självklart inte! Kanske inte ens trovärdigt. Men ack så sant!

I mina ögon är det de annorlunda som borde ta plats. De som är någon, som vågar vara något annat än en robot, vars enda uppdrag är att få bekräftat sin uppenbarelse. För de där människorna tänker lite djupare, resonerar lite klokare, känner lite mer och ser allt ur en egen, individuell synvinkel som är så mycket klarare än på den som hela tiden vill hävda sig själv på ett eller annat sätt.

Vi kanske aldrig får de finaste jobben, modernaste husen, snyggaste partnern, men vi har en sanning, en styrka inom oss, som jag önskar att hela världen kunde få. Nämligen att kunna bekräfta oss själva och vara nöjda med det, att Veta att vi är precis lika bra som varenda liten individ här på jorden, utan någon som talar om det för oss.

Så jag råder er, kära läsare och alla här på jorden. Var ensam, lev för dig själv, skit fullständigt i vad andra anser om er, sluta kräva komplimanger och uppskattning, det ger er ingenting. För allt som ni är, och någonsin kommer att vara kommer från er och ingen annan!


Var galen, släpp loss, ta på dig dina fulaste kläder, låt bli att kamma håret och njut av skratten och hånet! För där mina kära läsare, där har ni bekräftelsen på att ni är något. Och ingen annan stans, på något annat sätt är livet så fritt.

-Emelie Thörnberg



På tal om…

Så här är det... Posted on 2011-07-23 09:57:39

…Sunt tänkande artister finns det ett band som heter ”Foo Fighters”

Som innan de anländer till nästa spelning skickar en krav lista till arrangören som lyder såhär:

”Lunch: We will have approx 20 vegetarians. Chicken is not a vegetarian food. Neither is fish. In fact, if you even considered fish or chicken vegetarian, please fire yourself.”



(”Lunch: Vi kommer att ha ca 20 vegetarianer. Kyckling är inte vegetarisk kost. Det är inte heller fisk. Faktum är att om du ens överväger fisk eller kyckling som vegetariskt, vänligen sätt fyr på själv.”)

Kanske liiite överdrivet, men poäng till Foo Fighters, Absolut!!



Läs mer om djurrätt här: http://djurensratt.blogspot.com/

Eller här: http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt



Hej hörrni!

Så här är det... Posted on 2011-06-07 18:22:03

Jag är kär i en låt! tycker ni borde lyssna! Här är en länk till den:http://www.youtube.com/watch?v=mXNw8OJ5Gl0

och här har ni texten! :

It took time, took time
To develop a concept – a new me
Based upon the traits
From which I could not flee
It took time, took time
To embrace the nature of my dreams
All this time just turned into a sad long wait

This sad long tale of moments passé
Must come to an end before it is too late
– Wasn’t born to hate, I was made to love
But I never knew it was so hard

It took time, took time
To accept the fact that one must lose
Everything except what you do not choose

It’s taken time, long time
And yet more time it will take
Before my heart is free
And brave enough to break

This sad long tale of moments passé
Must come to an end before it is too late
– Wasn’t born to hate, I was made to love
But I never knew it was so hard

This sad bouquet of forget-me-nots
That I threw away is growing scars and dots
In this weary heart
Where there’s a bird, so shy
But one of these days
That bird will learn to fly

Jag tänkte att jag skulle lägga upp låtar lite då och då, eftersom de trots allt är en stor del av mitt liv. Och det är ju det en blogg ska handla om… Livet!

Så här har ni en, föresten så heter den This sad bouquet och The Ark har gjort den (såklart) 😛

I övrigt så rullar livet. Det händer inte så mycket nu för tiden. Snart är skolan slut och det ska bli otroligt skönt!

Den första tiden ska jag fokusera på att vila upp mig! sen kommer det hända massa skojj! Det är spikat nu att jag ska se Ark två gånger till i sommar! *Lycklig*

En Ark konsert kan hålla mig lycklig i en hel vecka! smiley

(och nej, jag överdriver inte eller dreglar över Ola, utan deras texter och musik gör mig lycklig helt enkelt)

ha det gött alllihop!



Nästa »